Saker jag vill

Den lilla filuren alltså. Tänk att livet kan bli så bundet till dessa små liv när de kommer till världen. De vill bli burna, matade, gosade 24/7 och det är ju såklart helt fantastiskt mysigt och jag skulle aldrig få för mig att använda mig av hemska metoder (som 5-minuters metoden) för att få bebisen mindre beroende av mig. Detta är en fas i livet då barnen behöver en som mest. Då vill jag finnas där.
 
Men jag saknar ändå saker som jag inte har lika mycket tid till längre.
- Gymmet. Jag saknar verkligen att träna just nu. Jag skulle kunna träna med lite vikter och så hemma, men det är inte riktigt samma sak som att gå på gymmet.
- Att ha tid och ork att gå runt hemma och bara göra fint. Jag gör det fortfarande, men ibland när jag har många idéer om möblering eller dekorationer så kan/hinner jag inte skrida till verk.
- Att ha ork, fantasi och lust till att skapa. Rita, måla och sy. Tyvärr är det som om projektet att bara plocka fram och städa undan sätter käppar i hjulen för att jag ska orka ta tag i något sådant.
- Att sova helt själv. Jag älskar att sova jämte barnen, men min kropp gör ont av det eftersom jag ligger mycket mer stilla och stelt och i onaturliga positioner för att ge rum åt de små. Så ibland hade det varit skönt att få sova helt själv, utan att behöva anspassa sovställning efter någon annan :)
 
 

Syskonkärlek

Mina fina barn! Noah är så gullig mot Leo och vill kramas, pussas och trösta. Han ber om att få hålla Leo flera gånger om dagen och vill gärna vara nära honom. En får passa bara för ibland vet ju inte Noah riktigt hur hårt man kan klappa på eller dra i en bebis. Men för mig är det viktigt att Noah inte bara får höra en massa "försiktigt!" "var snäll!" och "akta bebisen" när han interagerar med sin lillebror. Jag vill ju att det ska vara en positiv grej att leka med brorsan, inte något som bara är fullt av uppmaningar. Så jag försöker ha is i magen - så länge bebisen inte kommer till skada gör det inget att storebror råkar vara lite hårdhänt ibland :)
 
Hur tänker du?

Att vara ute

Nu när Noah enbart är på förskolan 15 timmar i veckan gäller det verkligen att se till att han ändå får vara ute och leka. Inte alltid så lätt att motivera sig till att knöka på vinterkläder på Noah, mig själv och knö in bebisen i bärselen. Ska vi på tupplurspromenad (som jag kallar det när syftet är att få barnen att sova och mamman att motionera ;)) så lägger jag gärna Leo i vagnen. Men är syftet att rasta två-åringen är det helt klart lättare att bära bebisen.
 
Jag försöker få in åtminstone en utevistelse om dagen, men när det ösregnar som det gjorde igår är det svårare. Försöker ha våra dagar enligt en viss rutin nu, mest för att underlätta för alla parter. Så att dagarna följer en viss rytm liksom. Det blir absolut bäst för Noah när han vet vad som väntar. Snart är Leo stor nog att kunna följa rytmen lite bättre också. Just nu blir det lite sisådär eftersom det helt beror på om han har en dålig dag eller en bättre dag. Vissa dagar bara sover han, andra behöver han min uppmärksamhet mycket mer.
 
Men jag jobbar på det!