Galenskaperna

Åh ibland blir jag sådär jätte, jätteledsen över världen. Jag tappar mitt hopp om mänskligheten. Våldet, tortyren, makten, den icke existerande empatin, hatet.... Jag får en känsla av "vem är jag att glädjas åt helt onödiga skitsaker, när barn plågas?". Aldrig har jag varit så otroligt känslosam och påverkad av nyheter och elände som jag är nuförtiden.
 
Jag får en klump i magen, för jag vet att så många förövare går ostraffade. Människor kan göra vad de vill mot oskyldiga små barn, och inte bli straffade!
 
När jag drabbas av de här tankarna och känslorna finns det bara en sak som jag kan säga mig själv för att må lite bättre: Det är mitt ansvar att uppfostra mitt barn till att bli en empatisk, respektfull, pålitlig människa. En människa som vill hjälpa, inte stjälpa. En människa som likt mig själv blir illamående av nyheter om våldtäkter, mord och misshandel. Och det gör jag genom att vara glad, tacksam, reflekterande, empatisk och respektfull. 
 
Det är vi föräldrar som tar ansvar för nästa generation. Lär barnen kärlek och empati, genom att vara kärleksfulla och empatiska. Det är så vi kan komma framåt.

12 januari

Godmorgon torsdag! Igår skulle vi få riktigt busväder, varnades att stanna hemma och så vidare, men visst. Det blåste en del och snöade slask, men någon värst katastrof var det nog inte här i Halmstad i alla fall.
 
Noah var på dåligt humör igår när jag kom hem. Ingenting blev rätt, allt blev fel och han grät otröstligt mest hela tiden tills nattningen. Under natten förstod jag varför, då han rosslat och hostat sig igenom natten. En till förkylning på ingång med andra ord. Det är bara att härda ut, haha. Han är himla mysig om morgnarna nu dock, och kommer fram för att pussas och kramas med både mig och Chris. Fina unge!
 
Annars då? Jag hade nog behövt en rejäl yogasession för min kropp skriker typ av spänningar och stelhet. Allra helst en yogasession i ett härligt varmt land. Gymmet borde också besökas men har inte känt mig helt kry så motivationen har inte varit på topp senaste veckan.
 
Men nu blir en till slurk kaffe. Tjing!
 

Montessori

Åh, jag tänker mycket på Noah och hans miljö i hemmet och hur lite som är anpassatt till honom egentligen.
Bild från pinterest.com
 
Sådana här miljöer är ju helt underbara. Att barnet kan göra dagliga sysslor i hemmet och allt är i deras egen höjd. De behöver inte be om att få komma upp högt, fråga efter saker. Allt finns på sin plats och den platsen är i barnets storlek. 
 
Bild från thekavanaughreport.com 
 
Att göra såhär är ju montessoriinspirerat som ni säkert gissade. Jag är absolut inte helt montessori, men jag tycker att många av idéerna är riktigt bra. Att uppmuntra barnet att lära sig livskunskaper på egen hand tror jag är bra. Dels får de möjlighet att utveckla sina förmågor i lugn och ro, utan att hela tiden behöva en vuxens assistans, dels får de ökad självkänsla av att klara av det, eftersom det faktiskt är anpassat till deras nivå.
 
Detta är definitvt ett litet projekt för mig att bita tag i. Jag vill göra vårt hur lite mer barnvänligt.