Tissie
Igår fick Tissie somna in. Jag tog med henne till veterinären med ett tungt hjärta. Såklart jag inte ville att hon skulle gå vidare. Jag ville fråga veterinären om det fanns något annat smärtstillande, eller om hon kunde säga att Tissie mådde såpass bra att hon kunde leva ett tag till. Det är såklart svårt att avgöra, men efter att ha känt på vår lilla katt och pratat med mig så ansåg hon att Tissie har nog ganska ont, trots smärtstillande, det kommer inte bli bättre och bäst är nog att låta henne gå vidare.
Jag blev ledsen såklart, men samtidigt lättad att veta att vår magkänsla inte varit helt fel ute. Vi har känt på oss att Tissie haft ont. Stel, långsam, försiktig. Lilla stumpan. Hon fick sitta i mina armar och somna in innan hon fick den sista dosen. Jag var självklart med henne hela tiden, kunde inte låta henne dö i sällskap av bara främlingar. Veterinären var jätteduktig och fin och visade bra respekt. Igår hade jag svårt att somna. Ångrade att jag inte tagit med Tissie hem för begravning. Grät i sängen en stund, sedan kändes det bättre. Hon är med oss oavsett var hennes kropp blir av.
Jag är tacksam att vi fick ha Tissie med oss i nästan 17 år. Hon kom till vår familj som en liten pyttig kattunge 2003 och har sedan 2012 bott med mig och Chris. Hon fick sina sista år på landet, fångade möss och var ute så mycket hon kunde tills hon började bli för gammal och stel med värk. Fina, duktiga Tissie. En riktig liten musjägare och katt med skinn på näsan. En katt som gärna ville ha sällskap och vara nära, men inte FÖR nära.
Har inga bilder just här och nu att ladda upp, men tillägnar Tissie en vacker låt (jojk) från min nya obsession. Lyssna på den och känn ditt hjärta växa ❤