Underbart väder

Både igår och idag har det varit så himla fint väder. Strålande sol och snön och isen har börjat att smälta undan! Vi började dagen idag kl. 6.00 som vanligt nuförtiden. Leo övade lite på sina armhävningar och jag gjorde gröt till mig och Noah.
Det hade snöat lite under natten till idag, men inte mycket. Solen lös mellan träden och små lätta snöflingor dinglade ner från träden. SÅ vackert!
 
Sedan blev det dusch och påklädning och jag körde Noah till förskolan. För ett par veckor sedan ville han knappt dit, nu vinkar han av mig i hallen och säger "hejdå mamma åka hem nu" och springer in till alla kompisar. Jag står kvar och lyssnar så att jag hör att någon av personalen har sett och hälsat på honom, sedan åker jag :)
 
På dagen var jag och Leo på restaurangen ett par timmar, jag åt en liten fish and chips och Leo åt nästan en hel gröt squeeze!
Sen hämtade jag Noah igen och när Chris kom hem gick vi ut på promenad. Kallt, men så härligt med sol!
 
 
Noah hittade en sten att klättra på och var så stolt och lycklig.Jag älskar honom så! Han ville måla när vi kom hem och han målade en traktor, helt själv! Två hjul, ett tak och en skopa fick han till. Mitt hjärta sprack av stolthet!
 
Makaroner och köttbullar till middag, Daniel Tiger på TVn och vi hade en väldigt nöjd kille hela kvällen ;)
 
 
 
 

Leo 6 månader

Alltså, är du redan 6 månader? Det känns som om tiden har blivit en enda snurrig röra, omöjlig att få grepp om. Dagarna rullar på, vi gör samma saker, men ändå olika roliga saker. Den 18 september när värkarna satte igång känns som en evighet sedan. Men ändå är minnena av förlossningen, när jag låg där på sängen med lustgasmasken tryckt så hårt in i ansiktet att den vid ett tillfälle gick sönder, så starka. Jag minns barnmorskan, smärtan, ja hela kvällen, så tydligt. Redan när du föddes lät du dig höras! Och det gör du ännu!
En gladfis till bebis, men när du är missnöjd - ja då är det ingen som kan missa det!
På något vis gör det mig nästan lite ledsen, hur det verkar som att tiden och dagarna rinner genom fingrarna på mig. Ett halvår har redan gått och även om du till synes funnits hos oss i en evighet, så har du inte det och 6 månader är verkligen ingen tid alls längre för det år så fort. Om 6 månader till firar vi redan din första födelsedag och jag kommer gråta för bebistiden kommer vara över...för evigt...?
 
Jag minns när en gick i skolan och 6 månader var riktigt lång tid. Tänk hur tidsuppfattningen kan ändras ju äldre en blir...
 
Nåväl, Leo firar sin sexmånadersdag genom att öva på att komma upp i krypposition (han kämpar verkligen hela tiden, push-ups på riktigt!), gnaga på leksaker, äta lite lite gröt och gosa massor. Han är en liten gosboll som älskar att leka och kela, men när han ska sova är det vagnen som gäller.
 

Veckans

Veckans bästa: Att ha fått vara med familj och vänner och att jag har två så fina pojkar. Shirley var här lördag-onsdag och det är alltid mysigt. Noah tycker om sin farmor så mycket och frågar efter henne och sin farfar ofta. Chris har fått stanna hemma från sitt andra jobb ett par kvällar och det har varit mysigt att umgås lite mer nu när han jobbar ganska mycket igen. I går var jag och pojkarna hos James och Helene. Vi har nästan lite lördagstradition att träffas och äta middag tillsammans på lördagar.
 
Veckans sämsta: Leo blev magsjuk i lördags förra veckan och spydde ner hela sängen, mig och golven. Han var kräksjuk under lördagen och lite av söndagen men blev sedan bättre. Ingen feber eller så. Sedan blev ju jag sjuk under måndagskvällen. Tre gånger fick jag springa på toa och spy, men sedan var det över på tisdagen. I onsdags höll vi Noah hemma för det går på förskolan också. Usch. Är så trött på alla sjukdomar nu!
 
Veckans insikt: Amningen har verkligen tagit mycket på mig, mer än jag trodde. Vägde mig häromdagen och det var inte höga siffror! Jag har ändå väldigt stor aptit tycker jag och äter ganska mycket! Men har ingen muskelmassa överhuvudtaget. Så nu är det att börja träna igen. Bara enkel, lätt styrketräning, bygga upp en basstyrka, framförallt i mage, rygg och ben. Axlar och armar. Och att äta mer!
 
Veckans önskan: Ibland önskar jag attvi hade städhjälp. Så skönt det hade varit att slippa göra det där trista med städningen som att dammsuga, skura golv, skura toalett, handfat osv. Det känns ibland som att jag inte gör annat än att städa här hemma!
 
Veckans Leo: Han har börjat att vända sigfrån rygg till mage, prick hela tiden. Det tar bara några sekunder. Sedan ligger han där och verkligen pressar upp sig med armarna och kämpar som attans för att försöka få upp rumpan och stå på alla fyra. Det lär inte dröja så länge tror jag innan han drar iväg. Han kasar redan runder en massa på golvet när han försöker, dock inte riktigt med vilje, men han hamnar överallt!
 
Veckans Noah: Så snäll och go, han bara finner sig i det mesta. Har lekt så bra själv nu när vi inte träffat så mycket andra barn. Han leker med sina bilar, cyklar runt på sin trehjuling, bygger tågbana och bankar på saker, haha. Han har velat krama och pussa sin lillebror massor, men lillebror är inte helt hundra på det än. Och till och med när mamma (jag) skäller på honom för helt orationella saker behåller han lugnet. Fina, kloka barn.