Smått och gott från 2017 hittills

Jag har som sagt inte fotat särskilt mycket under 2017. Jag har varit lite låg, det har varit kallt och mörkt och inspirationen till att ens komma ut och göra något alls har varit dålig. Men lite har jag fått med i alla fall. Lite soffmys, en lördag på stranden i februari och en bild hos James och Helene. 
 
Noah har vuxit och utvecklats så otroligt mycket de senaste månaderna. Han kan så mycket! Orden kommer mer och mer, han tar på sig byxor, mössa och halsduk själv, han hjälper till att duka bordet, han äter bättre igen osv osv. Nu har han även börjat intressera sig för pottan, så jag hoppas på att kunna potträna honom till sommaren. 
 
Hans favoriter just nu är traktorer, grävmaskiner och andra stora fordon. Brrrum brrrrrum säger han med stor inlevelse. "TADOO" utropas det så fort han ser en traktor eller liknande. Favoritmaten är ost, gröt, smoothies och yoghurt, men även vanlig mat börjar äntligen ätas och idag åt han till exempel mexikanskt ris med köttfärs, broccoli och lök med god aptit. 
 
Att vara utomhus är också en favorit, och nu när våren är på intåg ska jag verkligen se till att vi kommer ut mer! Han promenerar gärna och vagnen börjar accepteras igen, särskilt när en börjar bli trött. 
 
Han älskar att mysa och gosa och vi samsover fortfarande. Ofta kommer han krypandes runt midnatt-03 någongång och lägger sig nära, nära och sover så resten av natten. Vi får se hur det blir med att flytta in i eget rum! :)
 
Han är så go' vår lille älskling!
 

Noah 15 månader

Noah du växer så det knakar. Den senaste månaden har du skjutit i höjden och blivit mycket mer självständig, samtidigt som du bara törstar efter mammas/pappas stöd och närhet. Du vill kunna själv, göra själv, men du vill att vi ska se på, uppmuntra, stötta. Lilla älskling, du har blivit så stor, men ändå är du så liten.
 
Bästa platsen just nu är i famnen, men lika gärna vill du springa och utforska så mycket som möjligt. Ingenting går säkert längre, nu ska du dra ut lådor, plocka i och plocka ur, öppna skåp, tömma burkar, plocka kläder. Du vill helst gå utan blöja och du börjar förstå konceptet "gå på toa", men har inte riktigt luskat ut hur du ska säga till när du behöver ännu. Bäst är om mamma eller pappar frågar om du behöver gå på toa, då går du gärna dit och sätter dig på pottan.
 
Du gillar inte riktigt att bli påklädd just nu. Jag misstänker att du känner dig lite maktlös och utlämnad i situationen, så jag gör mitt bästa för att prata igenom vad vi gör "nu ska vi ta på tröjan, så först stoppar vi igenom huvudet här, och sedan armarna här" och så låter jag dig "göra klart", till exempel stoppa ut armarna genom ärmen eller dra upp byxorna över stjärten.
 
Din absoluta favoritfrukt är satsuma och du kan äta 4-5 stycken om dagen om du hade fått bestämma själv. Tur att de är så fulla med goda vitaminer! Annars äter du bra, men du får lite för mycket varm choklad och fruktkräm på förskolan för min smak. Du dricker välling eller ersättning innan du ska sova nu och det tycker du är gott. 
 
Att stänga av och sätta på grejer med knappar är mycket fascinerande och du skulle kunna trycka på knappar i all oändlighet. Du börjar bli lite smått beroende av mobiltelefonen (du gillar ju att se på gulliga videos med barnvisor) så jag försöker begränsa detta nu - även mitt egna användande. Jag kan ju inte säga nej till dig och sedan sitta och glo själv. 
 
Din finmotorik och grovmotorik utvecklas båda bra, nu kan du sortera pusselbitar på rätt plats och trä på klossar med hål i på rätt pinnar. Du kan klättra upp och ner från soffan utan problem och du övar din balans varje tillfälle som ges (tex att gå på balansbräda). 
 
Du rör dig till barnvisornas gester och kan nästan hela Imse vimse spindels rörelsemönster. Dock pratar du inte så mycket ännu, men du säger i alla fall "mamma", "pappa", "nänänä", "aapa (lampa)", "tack" . Och såklart fortfarande "titta" och "dääääh (där)". Men det kommer!
 
Det är så kul att följa din utveckling, nu är du snart 1½ år. Helt galet! Vart tog den lilla bebisen vägen?
 
 
 

hur det känns

Många frågar mig hur det känns att jobba igen, hur det känns att lämna på förskolan och hur det känns att vara borta så mycket från mitt barn.
 
Ja, hur känns det? Det är blandade känslor! Jag hade ju allra helst sett att Noah hade fått vara hemma ett tag till. Dels för anknytningen, dels för utvecklingen och dels för min egna skull. Inte kanske att just JAG skulle vara hemma, men att få känna mer kontroll över vad som händer i hans liv, hans dagar. Jag tycket att det är ganska jobbigt att inte veta om han får en kram när han behöver det, eller om han blir sedd alla gånger. Självklart har jag tilltro till personalen på förskolan, men jag vet ju också hur det är! De gör ett jättejobb med alla barnen, men det är ju ingen lätt uppgift att alltid finnas till för alla barn. 
 
Dock tycker jag att det är skönt att få komma ut i en sammanhang igen, att jobba, och att känna sig som en person med en annan roll än "mamma". 
 
Det som gör mig mest ledsen i det stora hela är mest att jag under 3 dagar i veckan (ibland fyra) endast få träffa min lilla kille i cirka 3 timmar totalt. En halvtimme på morgonen, och 2,5 timme på eftermiddag/kväll. Det är på tok för lite. Å andra sidan får jag 3 heldagar med honom mellan fredag och söndag. 
 
Sedan ser jag ju också att han tycker det är roligt på förskolan, men jag oroar mig ändå att han är där lite för mycket. Han är fortfarande så liten. Så ja, det är inte en helt lätt fråga att svara på! Om jag hade fått bestämma helt så hade jag nog sett att han var hemma i åtminstone 18-19 månader innan han började överhuvudtaget, och då bara i cirka 15 timmar i veckan. Men men, nu har vi inte den möjligheten tyvärr...