Bebislängtan
...say what? Nä, men den senaste veckan har jag verkligen saknat att vara gravid och ha en liten pluttis-bebis, och sörjt eftersom det nog inte blir några fler bebbar för oss. Det är ju liksom en väldigt speciell tid när bebisen växer i magen, och när bebis är alldeles ny. De är sååå små, deras små ljud, pyttesmå händer och fötter, näsor...ja. Det är nog lite hormoner som spökar för mig. Och genuina känslor såklart. Det är en sorg för mig att acceptera att bebisperioden går mot sitt slut.
Samtidigt känns det också skönt och väldigt BRA, att kunna återgå till ett "friare" liv. I takt med att Leo blir större så blir det också enklare att åka hemifrån en kväll, eller en helg och göra annat. Kanske börja träna på gym igen så småningom? Gå på middag med mina vänner, eller bara åka och handla utan barn! Och denna frihet väger tyngre än längtan efter bebis. Det finns också fler anledningar till att vi stannar på 2 barn - tex ekonomi, logistik, MILJÖN (alltså varje människa vi sätter till jorden kommer ju att bidra med miljöförstöring eftersom de måste ju leva och använda resurser), familjero..med mera..
Jag är förresten så glad över att jobba 75% över 5 dagar, att sluta kl 14.30 är perfekt. Dagen känns inte oändligt lång och jag får tid tillsammans med barnen på eftermiddagen. Vi hinner kanske gå ut, eller leka i lekrummet, jag hinner fixa med en tvätt eller plocka undan lite. Det gör sån skillnad! Denna veckas mission är att vara en gladare mamma. Den här mamman har varit så jäkla gnällig och tråkig. Nej, sträck på dig och le litegrann, ät gott, yoga och sov. Lek mer och gnäll lite mindre 😉
