Livet
Åh, hur skönt är det inte att solen börjar återvända?? Brukade hata februari eftersom det kändes som om vintern aldrig skulle ta slut, men det är ju rätt bra ändå. Ljuset dröjer sig kvar på eftermiddagarna, solen går upp medans jag kör barnen till förskolan. Ljuset är varmare och ger förhoppning om vår.
Förra året hade vi ju snö väldigt länge, ända in i april faktiskt...men i år verkar det som att våren kommer lite tidigare. Snödropparna har redan börjat titta fram i trädgårdarna och luften är mild.
Undrar hur sommaren blir? Den kan väl inte möjligt bli lika varm som förra året. Det kändes som en once in a lifetime sommar, men samtidigt tror jag vi kommer uppleva mer och mer extremväder på grund av klimatförändringarna.
Folk påstår att klimatförändringarna inte sker, att det är naturligt osv osv. Nej, det är inte naturligt och det har skett på så kort tid med så dramatisk förändring att det inte går att jämföra med någon naturlig företeelse som någonsin hänt innan. This is our doing. Varje dag ifrågasätter jag mig själv, mina val och hur fasen vet man/gör man för att göra något som faktiskt betyder något.
Jaja, nog om det. Leo är inne i en så känslig period just nu. Han är ledsen typ hela tiden, vill bara bäras och vara nära. Älskar såklart att mysa, men det blir ju inte mycket gjort hemma. Jag som är inne i en pysslarperiod och vill göra fint och dona...Två viljor som går isär, men självklart väljer jag att vara med barnen i första hand.
