Leo 6 månader
Alltså, är du redan 6 månader? Det känns som om tiden har blivit en enda snurrig röra, omöjlig att få grepp om. Dagarna rullar på, vi gör samma saker, men ändå olika roliga saker. Den 18 september när värkarna satte igång känns som en evighet sedan. Men ändå är minnena av förlossningen, när jag låg där på sängen med lustgasmasken tryckt så hårt in i ansiktet att den vid ett tillfälle gick sönder, så starka. Jag minns barnmorskan, smärtan, ja hela kvällen, så tydligt. Redan när du föddes lät du dig höras! Och det gör du ännu!
En gladfis till bebis, men när du är missnöjd - ja då är det ingen som kan missa det!
På något vis gör det mig nästan lite ledsen, hur det verkar som att tiden och dagarna rinner genom fingrarna på mig. Ett halvår har redan gått och även om du till synes funnits hos oss i en evighet, så har du inte det och 6 månader är verkligen ingen tid alls längre för det år så fort. Om 6 månader till firar vi redan din första födelsedag och jag kommer gråta för bebistiden kommer vara över...för evigt...?
Jag minns när en gick i skolan och 6 månader var riktigt lång tid. Tänk hur tidsuppfattningen kan ändras ju äldre en blir...
Nåväl, Leo firar sin sexmånadersdag genom att öva på att komma upp i krypposition (han kämpar verkligen hela tiden, push-ups på riktigt!), gnaga på leksaker, äta lite lite gröt och gosa massor. Han är en liten gosboll som älskar att leka och kela, men när han ska sova är det vagnen som gäller.