Vilken utmaning!
Jag är som ni kanske vet vid det här laget en stor anhängare av nära föräldraskap och av respektfulla relationer med empatiskt lyssnande som grund. Min stora utmaning är att lära mig PRATA på ett sätt som uppfyller mitt förhållningssätt. För även om jag verkligen håller med om allt som tex Petra Krantz Lindgren skriver om så är det så svårt för mig att praktisera det. Jag har börjat att försöka uttrycka mig mer på detta sätt, men det kräver mycket träning!
Detta är ju egentligen en samtals"metod" som man även använder inom mitt yrke som vägledare och egentligen är det ju rätt självklart att vi får tillit och självutveckling om vi lyssnas på istället för ifrågasätts. Det känns så uppenbart när man tänker på det lite längre. När det kommer till relationer är ju det allra viktigaste för oss att känna kontakt, gemenskap och respekt/tillit till respekt. Enklaste vägen till allt detta är ändå genom att lyssna och att visa att vi förstår - eller att vi försöker förstå.
Jag vill verkligen utveckla min förmåga till detta! Det är så spännande att se vilken skillnad det blir i samtalet med andra när man ändrar fokus och ordval. Är detta något ni också är intresserade av? Hur tänker ni kring hur man pratar och interagerar med andra? Har ni någonsin reflekterat kring hur ordvalen eller fokus kan påverka relationen eller självkänslan hos den andra samtalspartnern?