Några saker om att vara tvåbarnsmamma
- Alltså mitt hjärta svämmar över varje dag av stolthet och kärlek till mina barn. Inget nytt för varje förälder kanske, men ändå en upplevelse olik någon annan. Som idag när Noah fick vindruvor av mig och sade: "Tack mamma, det var snällt"....Alltså...tuppar av.
- Jag kan inte fatta hur fort de växer?! Leo är så stor redan och tiden som han har varit här känns så märklig. Han är så självklar, det känns som om han har varit här jämt. Men det är ju bara 3 månader?? Och Noah är ju ett litet barn nu, han är verkligen inte en bebis eller ens en "toddler". Helt plötsligt pratar han tre-ordsmeningar, går i trappor själv, hoppar, funderar, pratar om dåtid och framtid. Helt galet.
- Ibland blir jag lite ledsen när det känns som om tiden går så fort. Dels för att de växer upp så fort, dels för att jag bara skulle vilja leva kvar i en mysig bubbla. Vissa säger att dagarna är långa men åren korta, men jag tycker nog att allt är väldigt kort - i alla fall nu när man har två barn!
- Ibland känns det också som att allt jag är just nu är mamma. Jag vaknar kl 8 (ja tack, jag klagar inte!), går upp, matar barn, byter blöjor på barn, leker med barn, matar barn, söver barn, byter blöjor på barn, matar barn....ja ni fattar. När de väl har somnat runt 20.00-20.30 är jag rätt slut, vill städa i köket, få undan lite tvätt och så. Sedan hinner jag se på tv eller spela ett spel med Chris, eller läsa en liten stund innan jag ska sova.
- Men å andra sidan vet jag ju att det är såhär det är när barnen är små. Man får helt enkelt lägga undan sig själv ett par år, sakta ner, njuta av åkturen det innebär att upptäcka världen med små gryn och inte stressa upp sig över saker man inte hinner med. Att finnas för barnen när de är små, att fokusera på dem är allra viktigast för mig just nu.
