Mer kärlek

Usch, jag var väl inte den enda som läste om den fruktansvärda händelsen i Indien häromdagen? Stackars, stackars lilla bebis. Min mage vände sig och jag mådde på riktigt fysiskt dåligt när jag läste artikeln. Hur HUR kan man göra så? Ett oskyldigt litet barn. Och när jag läser om sådant så tänker jag på alla små barn världen över som råkar ut för otroligt hemska saker dagligen. Vi får sällan höra eller se om sånt (egentligen är det väl bra för man blir ju till slut känslomässigt urladdad och slutar reagera...). Såg en video från Syrien där en liten bebis räddas ut ur en nedbombad byggnad. Tänk vad många oskyldiga små liv som får möta sitt liv på jorden på det här sättet? De har inte bett om att finnas, och så ska de utsättas för grymheter som sjuka, störda, maktgalna idioter får för sig.
 
Åh, vad jag lider med alla barn, dessa små flickor (och pojkar) som säljs som objekt på bordeller, barn som utsätts för neglekt, förnedring och mobbing i det egna hemmet, barn som blir utsatta för sexuella övergrepp....åååh jag vill bara få ett stopp! Varför måste det finnas så mycket hat och grymhet?
 
Mitt största uppdrag som förälder är att lära mitt barn att sprida kärlek, vara omtänksam om andra, vara inkluderande och inte exkluderande, ha ett öppet sinne och vara empatisk. Hela mitt hjärta slår för att sprida mer glädje och kärlek. Viljan att skapa en kärleksfull värld. Visa mitt barn att jag tar avstånd från mobbing, orättvisor och står upp för det som är rätt.  Förhoppningsvis kan jag vara en tillräckligt stark rollfigur så att han hellre tar efter mina värderingar, än de som florerar ute i samhället. För de skrämmer mig....