hur det känns
Många frågar mig hur det känns att jobba igen, hur det känns att lämna på förskolan och hur det känns att vara borta så mycket från mitt barn.
Ja, hur känns det? Det är blandade känslor! Jag hade ju allra helst sett att Noah hade fått vara hemma ett tag till. Dels för anknytningen, dels för utvecklingen och dels för min egna skull. Inte kanske att just JAG skulle vara hemma, men att få känna mer kontroll över vad som händer i hans liv, hans dagar. Jag tycket att det är ganska jobbigt att inte veta om han får en kram när han behöver det, eller om han blir sedd alla gånger. Självklart har jag tilltro till personalen på förskolan, men jag vet ju också hur det är! De gör ett jättejobb med alla barnen, men det är ju ingen lätt uppgift att alltid finnas till för alla barn.
Dock tycker jag att det är skönt att få komma ut i en sammanhang igen, att jobba, och att känna sig som en person med en annan roll än "mamma".
Det som gör mig mest ledsen i det stora hela är mest att jag under 3 dagar i veckan (ibland fyra) endast få träffa min lilla kille i cirka 3 timmar totalt. En halvtimme på morgonen, och 2,5 timme på eftermiddag/kväll. Det är på tok för lite. Å andra sidan får jag 3 heldagar med honom mellan fredag och söndag.
Sedan ser jag ju också att han tycker det är roligt på förskolan, men jag oroar mig ändå att han är där lite för mycket. Han är fortfarande så liten. Så ja, det är inte en helt lätt fråga att svara på! Om jag hade fått bestämma helt så hade jag nog sett att han var hemma i åtminstone 18-19 månader innan han började överhuvudtaget, och då bara i cirka 15 timmar i veckan. Men men, nu har vi inte den möjligheten tyvärr...