nu provar vi allt

verkar vakna upp grinig de flesta dagar nu. jag tycker inte att det är så fysiskt jobbigt att gå över tiden, och egentligen tänker jag att om min egna beräkning stämmer så har jag faktiskt inte gått över mer än ett par dagar. men hormonerna svajar som in i norden, jag gråter för minsta lilla. alla dessa välgörenhetsreklamer på tv, att någon säger att de vet hur det känns, känslan av att vara uttråkad. haha. det är nästan komiskt! 
 
rebecca sade att jag skulle köpa hallonbladsté, så då sade jag till chris: "nu kör vi all in". vi stack till lotus i stan och åt stark mat till lunch, sen köpte vi té och ananas. det må vara skrönor, men om det ens lurar hjärnan lite så kanske det hjälper på traven...?
 
och till alla er som frågar om bebisen har kommit än...om jag inte svarar så är det för att a) jag inte orkar svara "nej" ännu en gång, eller b) jag är inne på förlossningen och inte kan svara. ni kommer att få veta när bebisen har kommit, jag lovar! :-)